ja, vad ska man säga.
lunch vs. dessert.
sista delen av tunnelbanan ut till rockaway kändes lite hittepårenoverad. saker som var uppstöttade med träbitar och sånt. kändes tryggt när vi vaggade ut över öppet hav… men det är ju ingen film det här. vi kom fram helskinnade. hoppade i stora vågor och åt kakor. och på vägen hem kunde vi ju inte frångå faktumet att L train faktiskt stannar så gott som utanför roberta’s (dvs godaste ostbrickan och godaste pizzan).
rockaway beach and big waves. and the finale…pizza!
satt länge, länge på en brygga. tittade på folk. såg det här: 1/ kille med gangsterutseende som åkte och smådansade på fina discorullskridskor. det lät om honom också. han hade alltså någon slags ljudanläggning med sig. 2/ en äldre herre sprang förbi med hantlar i händerna. han såg lite ansträngd ut. 3/ två ungdomar tömde sina fickor på mynt. man visste meddetsamma att här kommer det hända grejer. grejerna som hände var gyckleri. 4/ tre män spatserade ut i bara överkroppar. de kan ev ha varit sk guidos. de såg iaf inte speciellt avslappnade ut. de hade nog en viss image att upprätthålla. en av dom hade ett hänglås runt halsen (vill man vara tuff får man lida buff osv). efter bryggan blev det foton på fina väggar, highlinepromenad och mat på ett ställe med stora bollar i träden.
sat on the jetty for ages. watched the day go by. watched people walk by.